Välkommen till min sida om höns! 

Jag som sitter vid tangenterna heter som ni förstår Karin. Jag bor i ett torp i de småländska skogarna med sambo, katt, höns och får. Jag drömmer om självhushåll och intresserar mig för det mesta som tar mig i den riktningen så som djurhållning, odling, hantverk och matlagning. Mer om vad jag sysslar med om dagarna finns att läsa i min blogg Alchemilla Trädgårdshäxa.

Det finns en del fakta på denna sida, men det mesta ni läser har sin grund i mina egna erfarenheter och upplevelser. Jag gör inte anspråk på att vara någon expert, men jag gillar att skriva och om någon kan lära av det jag skriver så är det extra roligt. Hönsen är en stor källa till glädje i mitt liv, men det började inte lika bra... 

  

 

Detta är historien om min första tid som hönsägare!

Jag köpte mina första hönor i april 2008. Jag kunde inte så mycket om höns då och längtade verkligen efter att fylla mitt nybyggda hönshus när jag hittade en annons på blocket med sex hönor och en tupp till salu. Det blev ett snabbt avklarat köp. Jag tittade inte så noga på dem innan de stoppades i kartonger och packades in i bilden utan var mest förundrad över hur stora och vackra de var. Säljaren försäkrade mig att det var friska djur. Glädjen var stor när hönan Judit värpte det första ägget redan dagen efter de kommit hit!

Lyckan blev dock ganska kortvarig. Efter ett par dagar när jag tittat lite närmre på dem började jag undra om deras ben verkligen skulle vara så där skrovliga och knöliga. Det tog inte lång tid att ta reda på att de led av benkvalster. Ett par stycken var det riktigt illa med. Snart började jag också undra varför de kliade och putsade sig så mycket. Även den gåtan var snabbt löst: löss! Så det var bara att sätta igång och behandla dem, jag som aldrig ens hade hållit i en höna förut!
 
  

 

Efter en tid märkte jag att det pep och väste om en av hönorna när hon andades. Jag ringde veterinären för att få råd, men fick bara till svar att det var bäst att nacka henne. Så när hon inte verkade bli bättre var det så det fick bli. Inte utan tårar, bör tilläggas. Jag grävde ner henne i skogsbrynet bakom vårt hus.

Ytterligare en liten tid senare drabbades en annan höna av äggledarinflammation och även henne fick jag tillslut nacka.

På några månader fick jag lära mig betydligt mer än jag önskat om de problem som kan komma med hönsägande och det var inte utan att jag undrade om det där med höns verkligen var något för mig. Men trots detta och ännu fler bekymmer jag stött på sedan dess så överväger det positiva och roliga med hönorna många gånger om. 
 

Jag berättar inte detta för att avskräcka, utan hoppas bara att någon som läser detta kan lära av mina misstag. Så mitt främsta råd till dig som ska skaffa dina första höns är: Läs på tillräckligt innan för att kunna avgöra om djuren ser friska ut och är fria från parasiter. Ha inte för bråttom. Undersök dem och köp inga djur om det inte känns helt rätt! Säkrare än att köpa vuxna djur är att köpa kycklingar eller befruktade ägg och själv kläcka fram kycklingar om man i möjligaste mån vill undvika risken sjukdomar bland sina djur.


Som sagt, höns är en stor källa till glädje! Inget går upp emot lyckan att hitta ett vackert ägg i redet som fortfarande är varmt av hönans kropp Har man en gång haft egna ägg vill man knappast köpa i affären igen! Jag har ägnat många timmar åt att bara titta på hönsen. "Hönsbio" överträffar det mesta av TV's såpor och shower. Efter ett tag lär man sig känna igen en del av deras läten och kan urskilja olika personligheter bland djuren. Och förresten... ytterligare en varning kan vara på sin plats: hönsägande är starkt beroendeframkallande! 

 

 

This site was last modified on 26/12/2011 at 13:24. 

Powered by Website Baker