Foder 

Det enklaste sättet att se till att djuren får i sig vad de behöver är köpa en säck färdigt hönsfoder från lantmännen. Det enklaste, men kanske inte det bästa. Hönsfodret innehåller en liten del soja som importeras från läder där regnskog skövlas för att ge plats åt hårt besprutade sojaodlingar. Även om det är en liten del, så anser jag det vara mer än nog för att jag ska välja bort detta foder och i stället göra min egen foderblandning. Dessutom får jag då ett naturligare, mindre processat foder som till stor del baseras på lokalproducerade råvaror. För varför ska vi ge hönsen "färdigtuggat" foder när deras kroppar är gjorda för att äta hela korn och frön?

När jag började läsa in mig i ämnet blev jag lätt vimmelkantig av alla siffror och decimaler. Det verkade riktigt knepigt att få ihop en fullvärdig meny. Jag tycker man ska komma ihåg att texterna från t.ex. jordbruksverket främst vänder sig till kommersiella värphönsbesättningar där det är viktigt att hönorna har en näringsmässigt perfekt foderstat för att producera maximalt med ägg. I en hobbyflock är förhållandena lite annorlunda, men ska man blanda eget foder bör man ändå känna till de grundläggade näringsbehoven. Skriften Äggproduktion i ekologiskt lantbruk från jordbruksverket ger bra info och finns under mina länkar.

Basen i fodret är spannmål, som utgör ca 60-70% i min blandning. Jag ger havre, korn och vete som jag hämtar hos bönder i trakten. Råg är inte så bra att ge till höns eftersom det innehåller svårsmälta kolhydrater. Mina hönor föredrar helt spannmål framför krossat.

Utöver spannmål behövs proteinrikt foder som innehåller de viktiga aminosyrorna metionin och lysin. Lysin finns det gott om i t.ex. ärtor. Det ska vara gula ärtor som är vitblommande. De blåblommande foderärterna innehåller ämnen som inte är så nyttiga för hönsen. Ärtorna ges lätt krossade.

Behovet av metionin kan vara svårare att tillgodose eftersom det främst finns i animaliskt protein. I färdigfoder tillsätts antingen syntetiskt metionin eller fiskmjöl. Solrosfrön och hampfrön är bra vegetabiliska källor till metionin. Jag har främst gett mina höns hampfrön. Skalade solrosfrön tycker de mycket om, men det är tyvärr allt för dyrt för att ge i större mängder. På sommarhalvåret kan frigående hönor till viss del kompensera för metioninbrist i fodret genom de småkryp de äter.

På spanmålsblandningen har de alltid fri tillgång. Förutom den tillkommer snäckskal, vatten, grönfoder och ibland matrester.

Den för hönsen viktigaste mineralen är kalk eftersom äggskalet bildas utav det. Ges inget kalktillskott finns risk att skelettet blir urkalkat. Vanligast är att man ger snäckskal som kan köpas på säck. Det kan ges i fri tillgång i en skål bredvid så plockar hönorna själva i sig det de behöver. Man kan även ge dem deras egna äggskal som först tvättats, krossats och rostats i ugnen. Detta görs för att inte hönorna ska lära sig känna igen sina ägg som något ätbart och börja hacka sönder dem.

Även fosfor är av betydelse, men av det finns det tillräcklig mängd i spanmålet så något tillskott behövs inte.

 
Grönfoder behövs hela året. Det tillför vitaminer och ger fin färg åt gulan. På vintern när det är ont om färskt grönt kan det vara befogat att ge extra vitaminer i vattnet någon gång i veckan. Fri tillgång på friskt vatten är alltid ett måste.

Frigående höns kan hitta mycket föda själva och på så sätt kan åtgången på fodret minska ganska mycket. Även om man inte kan ha sina höns fria kan man ta tillvara på en hel del från naturen som hönsen gillar. På sommaren finns det massor att ge dem; ogräsrens från landet, gräsklipp, grästorvor om man t.ex. gräver för en ny rabatt. En skyffel kompost innehåller massor med smaskiga småkryp som hönsen älskar!

Långt in på hösten växer naten, eller våtarven som är en lättplockad grön favorit. En hög med höslöv blir de också glada över. Det ger sysselsättning och de hittar säkert ett och annat kryp bland bladen. Har du äpplen eller andra frukter och bär i trädgården så sätter hönsen med glädje i sig det du inte själv tar vara på.

Passa även på att samla sådant som de kan få under vintern när det är ont om grönt. Torkade nässlor och rönnbär är exempel på saker som ger ett värdefullt tillskott av vitaminer under den mörka tiden på året. När allt annat grönt tagit slut kan man grodda spannmål eller fröer till dem. Grönsaker, t.ex morötter eller vitkål är också populärt. Det sägs att man inte ska ge kål till hönor som värper bruna ägg eftersom det kan ge äggen dålig smak, men på vintern vilar ju de flesta hönor från värpningen så då spelar det ingen roll. Fint hö med mycket små blad och örter går bra att ge, eller det allra finate "böset" som brukar ramla ur när man hanterar hö. Hö i ströbädden ger dessutom lite sysselsättning till hönor som mina som inte gärna går ut i snö och kyla.

Glöm heller inte att hönsen blir själaglada för alla smulor och rester från köket! Se upp bara så det inte blir för mycket fett. Feta hönor mår inte väl och värper mindre.

Powered by Website Baker